The truth behind blue eyes

Tidigare har jag ju pratat en del om att jag tycker det är väldigt tråkigt att jag ser mina vänner så sällan och att det blivit så betydligt mycket mer nu sen jag blev gravid. Och jag skriver inte bara och ändå liksom inte försöker göra nått åt det, för jag har försökt flera gånger. Att säga saker som - nej för man kan ju inte göra NÅGOT när man är gravid. Och nämnt detta vid fler tal tillfällen att jag tycker det är så tråkigt och att det kunde vara kul att nån gång vara den som börjar smsa eller att man stendigt ska vara den som får höra av sig för att överhuvtaget ha nån kontakt.
Men när man sen träffar vänner och frågar lite om vad dom gjort och sådär under "tiden sen sist man sågs" eller om man vet att dom kanske varit ute eller så och får höra att det var många med och att några va nyktra. Då blir man lite ledsen och tänker, bjuder alla in sig själva när ni ska ses då eller för jag fick ju ingen frågan om det. Eller handlar verkligen allt om att jag är gravid och därför inte kan vara med och umgås längre? Om folk kan vara med och vara nykftra fast dom inte är gravid varför kan då inte jag få den frågan? Förstår inte rikrigt skillnaden mellan det, jag har en tjock mage som det bor en liten bebis i det är skillnaden.

Jag var inte den som drack alltid innan jag blev garvid heller, det var mer ovanligt att jag gjorde det kan man väl säga men då var det inget snack. Det kunde bli en del tjöt om att "kom igen, drick nu" ifrån vissa håll men aldrig att man uteslöts ifrån att bli tillfråga om man i alla fall ville vara med. För några helger sen var större delen av mitt kompis gäng ute och hade jätte kul vad det verkade som, pratade med några av dom på sms på dagen men man fick ändå inget - jaha ska du bara sitta hemma, men kom hit en sväng och tjöta om du vill. Jag kan räkna dom gånger jag fått något sånt överhuvetaget sen jag blev gravid på en hand, tycker det är lite ledsamt faktiskt. Just att jag VET att det är inget problem för andra att vara med även om dom är nyktra men jag får inte ens frågan om att vara med. Har ställt frågan till mig själv 100 tals gånger, tycker dom inte om mig mera? Vad gör jag för fel? Osv men när vi väl ses så känns det som att dom gör det, dom tycker om mig och verkar vilja umgås med mig. Varför kan dom aldrig då fråga om jag vill vara med? Varför ska jag alltid behöva vara den som smsar för att hålla kontakten? Är det så här det ska vara när man är ett gäng, att folk ska behöva känna så här? Har jag gjort så här mot någon av dom andra?

I mellan åt blir tankarna fruktansvärt jobbiga, för det slutar nästan alltid i att jag börjar gråta när jag tänker på det. Jag hatar att jag känner så här och att jag inte kan "släppa taget om det" för jag tycker inte att det är okej. Dom gångerna jag får träffa mina vänner är jätte roligt, men det är precis som att alla har bestämt sig för att det är JAG som inte vill vara med dom ändå, för hon är gravid vad ska hon här att göra. Lite så känns det som att dom kanske tänker, - vi ska ju ändå ut sen så inte så kul för dig. Eller - vi ska ju ändå dricka överhuvetaget så inte så kul för henne att vara här. Som att det är för min skull som dom inte frågar, men kan inte jag få bestämma själv om jag vill vara med eller inte, kan man någon gång få frågan om man vill vara med. Om man sitter ett gäng tillsammans så brukar det alltid komma upp vad gör han då eller hon då osv, om dom som alltså inte är med. Kan ingen då kanske tänka, ska vi fråga om hon vill komma förbi en stund och sen låta personen i fråga fatta beslutet ist för att fatta det åt personen som inte ens är där. Så tror jag nog att det kan vara, att dom tänker ibland eller inte tänker på det alls. Jag vet inte, vill inte tro att dom inte tänker det alls för det känns jätte hemskt att dom liksom inte bryr sig om dom som inte är med. Så vill nog ändå tro på det andra att dom tänker att dom inte vill fråga för att jag helt enkelt inte vill vara med dom som är så fulla, men varför skulle jag inte? Jag gjorde det innan jag blev gravid var med utan att dricka och kan göra det nu när jag är gravid.

Många tankar i huvudet idag, men det är en sån dag känner jag. Idag är en sån dag som jag vet att många ska ut på och jag kommer få se och höra hur kul dom hade och ingen kommer ens undra vad jag gjorde. För det är ingen som bryr sig egentligen, för då hade man väl fått ett sms med - hej vad ska du göra idag? eller nått. Men telefonen ligger lika tyst som alltid. Ibland kan det låta som jag får ett sms och jag blir glad och tänker, oj vem kan det vara? Upprymd av lycka och gjädje men blir lika besviken varje gång det bara är ifrån ett spel, så har sen en lång tid tillbaka haft på ljudlöst konstant. Hade egentligen lika bra kunnat stänga av mobilen helt, den enda som singer mig är mamma, pappa, syster och sambo. Det är dom jag ringer också, en del andra också men oftast får man inget svar. Men det är väl så det är helt enkelt, jag kan inte göra mer än att säga att det är fruktansvärt tråkigt. Och det vet dom om, jag har sagt det flera gånger exakt det jag skriver här, sen kanske inte jag har sagr det till alla men vet att några av dom har jag sagt det till när han/hon varit med andra och då tänker man att dom kanske tar upp det, men det är ju inte alls säkert heller. Men känns som jag tagit upp det med dom flesta att det är tråkigt detta och som sagt lagt in kommenterar som - nej jag får väl vara hemma och tråka som vanligt. För det är som sagt inte så att jag är med min sambo hela tiden, dom är medvetena om det också.

Jag är inte heller "sur" på någon av mina vänner, utan det jag tycker är att det är så HIMLA tråkigt att alltid man får vara den som hör av sig och att man nästan ALDRIG får frågan om man vill vara med när man vet att det är många som ska träffas av sina vänner.