The truth behind blue eyes

Har länge funderat på att börja blogga igen men så får man tänker tanken så kommer det alltid nya projekt som gör att det inte finns någon tid. Men idag har jag tid och lust, det är nog ibland just det som inte finns varken tid eller lust.

Är så förbannat trött på att vara arg, vill inte vara arg. Det tar så mycket kraft så mycket energi, men har försökt att tänka om att sluta vara arg försöka se det positiva i det mesta och jag tror faktiskt att det lätt till resultat. Eller så har jag helt enkelt slutat bry mig om sånt som egentligen inte rör mig i ryggen. Jag har det bra som jag har det, så varför krongla till det? Jag vet egentligen inte, men är man van vid att blir sviken är det kanske det man väntar på, fast man egentligen inte borde eller behöver.

Jag är nöjd med det jag har, jag mår bra och det är det viktigaste. Jag trivs med mig själv och med mitt liv, bitarna börjar falla på plats. Något som förut såg ut att ligga långt ifrån är nu precis brevid, jag kan känna det och jag njuter. Det är mitt liv och ingen annans, jag gör som jag vill nu och har slutat lyssna på andra. Det är ändå jag som ska leva mitt eget liv, ingen annan. Jag fattar dom beslut som känns bäst för mig, även om det ibland gör ont. Jag lever och mår bra, det är det viktigaste.