The truth behind blue eyes

Idag har jag varit i studion och tagit nya magbilder på mig, passade även på att ta lite andra bilder. Som jag sagt innan vet man ju aldrig om man ens blir gravid igen någon gång så känner att jag ska passa på att föreviga allt som går. Tur att jag har min fina vän Patrik som kan fota åt mig, dock trivs jag mycket bättre bakom än framför och tror det gäller samma med han haha. Sen åkte vi hem till Annie och mös tillsammans, riktigt härligt att prata av sig och umgås. Vi gör ju som sagt det allt för sällan, men det känns som vi börjar bli bättre på det faktiskt. Colin skulle sova när vi var där så han inte med någon bebis gos idag :( får gå dit och öva lite ( som jag brukar säga när jag ska dit ) han växer så snabbt lilla prinsen, stora killen nu 

 

Nu är det dags att komma tillbaka lite i rutiner så dags att sätta klockan och lägga sig i tid, är fortfarande ledig men funkar inte att lägga sig mellan 03-06 och sova till 13-14 dagen efter när det snart är dags att börja sätta klockan på 07 igen. Tur att jag fick en månad till, skulle jag vara hemma från innan jul tills bebis kom? hade ju dött av uttråkning fy ! Nä det ska bli lite skönt att jobba lite till med tanke på hur länge jag ska gå hemma sen. Godnatt 

Alla ni som läser detta och kanske skulle ta illa upp, detta är min personliga åsikt och enbart vad jag tycker. Så ingen behöver ta åt sig av detta.

 

Något jag farat lite för under graviditeten är naveln att den kommer sticka ut. Jag har vanligtvis ( eller fortfarande ) en navel som går in och jag vet inte varför egentligen men tycker inte alla om när naveln går ut. Tycker det ser jätte äckligt ut och onaturligt om jag ska vara helt ärlig, men jag bryr mig inte om det så länge jag slipper se det. Inte så att om någon av mina vänner skulle ha det ( tror ingen har det? ) skulle ogilla den mindre eller nått utan jag tycker bara det är finare med en navel som går in. Som jag sa har jag varit lite rädd angående detta under graviditeten för jag vet att det är näst intill oundvikligt.. Och min har nu börjat ser jag ibland är det nästan ingenting kvar ibland är det lite mer 

 

På min gravid app finns det en checklista på vad man ska köpa innan bebis kommer, ska gå igenom den idag lite tänkte jag. Har ju införskaffat mig dom "större" sakerna känns det som men allt annat smått är kvar och det kan nog bli en del saker ändå som jag inte tänkt på?

Gravidförsäkring - nej. Vet att jag sa ja till det först och dom ringde och höll på hela tiden och jag skulle komma dit på möten osv, sen fick jag ny mobil och allt försvann så fick ladda ner appen på nytt och denna gången valde jag att ta nej på det.

Föräldrarkurser - Ja. Ska gå på det nu i Januari.

Barnvagn - Ja. Beställde vagnen idag, efter många turer fram och tillbaka om vilken modell, vilken färg, osv osv. Det är inte till att bara gå in och välja som vilka tycks tro utan det är så sjukt mycket man ska tänka på. Sen ska man ju ha en del saker till vagnen också som jag inte har på checklistan står det

*Bäddning - lakan, kudde och filtar
*Skötväska
*Åkpåse
*Regnskydd, myggnät, paraply, reflexer ( som bra att ha saker )

Tror att allt detta kommer inhandlas för att det känns som man behöver allt, paraply vet jag inte men det andra känns verkligen som vettiga saker att ha till vagnen.

Babyskydd (bilbarnstol) - Ja. Det köpte jag begangnat av en som andvänt den i 8 månader endast och den såg ut som ny, så när hon sålde den slog jag till och köpte den :)

Skötbord/babyvåd - Ja och nej. Skötbordet har jag, fick min mosters gamla som dom skulle slänga som är som en byrå som du kan göra till ett skötbord som jag visade er innan som jag målade vit. Men tillbehören som checklistan har skrivit upp är något jag ännu inte har införskaffat mig

*Salva mot röd stjärt
*Blöjor
*Tvättlappar/våtservetter
*Oljor
*Febertermometer
*Nagelsax/nagelfil
*Badlakan
*Mjuka frottéhanddukar
*Bomullspinnar baby arr använda till navelvård de första 7-10 dagarna

Med på denna listan fanns även badbalja och det har jag också köpt av en som sålde bagnagnat, som såg knappt andvänd ut. Det var mammas kusin så kändes bra att det ändå var släkt, kanske inte hade köpt det av vem som helst haha.

Spjälsäng/vagga - Ja. Har en korg jag ska till och börja med som alla i min släkt legat i, så det känns lite speciellt faktiskt att andvända den. Sen hittade jag en fin vagga på sekondhand som jag har tänkt ha när bebis blir för stor för korgen ( mamma trodde att den kunde ligga där dom två första månaderna ) Vi har ju inte så stort så man får tänka väldigt praktiskt när man kollar saker och ting. Spjälsäng kommer vi nog aldrig ha plats för men har hittat en annan variant som nog kommer funka hos oss :) Men det fanns lite saker som man ska ha till sängen som jag inte har än heller.

*Madrass
*Bäddning
*Spjälskydd
*Kudde
*Filtar

Det har jag inget av heller, men vet att både mamma och gustavs mamma har lite grejer ifrån när han var liten och jag var liten som man kanske kan andvända. Får se vad som är i bra skick och inte, filtar och sånt kan man ju alltid andvända men madrass och sånt vill man nog ha nytt.

Babykläder - Nej. Jag har inte köpt en ända sak själv men har därimot fått ifrån när jag var liten, när gustav var liten ( i naturella färger som går att ha till både pojke och flicka ) sen har som sagt min syster en dotter på 3 år som också ska ha bebis nu detta året, 2 månader efter mig säkert lite saker man kan låna/få samt mina två mostrar. Tror man får väldigt mycket så man behöver nog inte köpa i överflöd vad jag hört ifrån andra som fått barn i alla fall, sen såklart vill man ha köpt något själv. Vet att mamma har köpt lite saker, Kerstin ( gustavs mamma ) har köpt nått och sen fick vi i julklapp av Gustavs bror och hans flickvän ett sett ( som jag visat innan ) Detta stod med på listan under kläder i alla fall

*Body (som ej dras över huvud) 5-10 st beroende på tvättmöjlighet hemma
*Mössa (bomull)
*Pyjamas 3-8st
*Byxor 3-5st
*Strumpor 3par
*Tjocktröja
*Ytterkläder
*Filtar

Strumpor fick vi ju en upplaga i julklapp tror det var 4 st så då kanske man kan strycka en av sakerna ;)

Bra att ha saker - Ja och nej.

*Babynest
*Babysitter
*Babygym
*Bärsele/bärsjal

Har dom flesta av sakerna, har babysitter som jag köpte av mammas kusin, babygym och bärsele som jag köpte av en granne här. Babynest vet jag inte ens vad det är? (A) Får googla det kanske och kika på om det är något man ska införskaffa sig också. Här på bra saker kan jag tillägga lite annat som jag faktiskt har, vi har ju en båt eller ja Gustav har en och brukar spendera mycket tid ute med den när det går. Förhoppningsvis köper vi en ny till sommaren och säljer den vi har då det inte är någon barnvänlig båt. Vilket jag tycker är super viktigt om man ska ut på havet att ha en bra båt, med ruff som man kan vara inne i och ha någon stans att sova. Den vi har nu är en snabb öppen båt. I alla fall så har jag införskaffat mig en BRA och RIKTIG flytväst det tycker jag är viktigt när man har båt, fick också den av mammas kusin. Sen har jag även en mobil till vagga sen som jag också köpte av mammas kusin ( hon hade en massa bra saker ) Leksak man satte till babysittern också tror jag det var. Samt en jätte fin overall ifrån Zillstar som var i jeans tyg med stjärnorn bak, så den passar ju till både flicka och pojke.

Amning - Nej.

*Amnings BH
*Amningskläder
*Amningsinlägg
*Purelan - salva för ömma brösvårtor
*Amningskudde

Här har jag inte införskaffat mig något heller, känns "onödigt" att köpa massa så långt innan har jag tyckt men inser nu att det är väldigt massa som ska inhandlas och det kommer nog bli en himla massa pengar man kanske skulle delat upp det lite ist och tagit nått den månaden och nått den typ..

Skriva förlossningsbrev - Nej.Det känns lite tidigt för det än, men jag vet inte? Kanske ska prata om det med barnmorskan nästa gång vi ses om när man bör skriva det.

Packa förlossningsväska - Nej. Står att man ska packa den i v 37 redan, så det är ju 5 veckor kvar innan man behöver göra det då. Fanns en checklista på vad man skulle ha med där med..

*Något personligt som gör förlossningsrummet lite hemtrevligare
*Frukt och/eller godis
*Ert förlossningsbrev
*Egen musik om man vill ha det
*Ombyte för mamman och pappan
*Amnings BH, kläder samt inlägg
*2-4 bodys till barnet, tygmössa, filt, samt kläder som passar vid hemfärden.
*Tofflor
*Necessär ( tandborste, tandkräm, deo mm )
*Mobilladdare
*Kamera

Jag kommer nog ha med det mesta tror jag, har tänkt köpa mig en riktig filmkamera faktiskt också som ska med på förlossning och andvändas flitigt hemma sen så man kan göra lite egna vidor och kolla sen inte bara ha massa kort det är ju väldigt skillnad på en still bild och levande film.

Andra saker jag hade tänkt göra innan bebis kommer är att göra gipsmage såg på gravid vecka för vecka när Dessie gör det, tror det kan vara jätte kul att ha sen faktiskt. Så ska försöka hinna med det också, kanske kan be någon av mina vänner göra det på mig någon dag? Blir nog lätt att man skjuter upp det och så helt plötsligt kommer bebis så missar man att göra det, vilket skulle vara tråkigt när det är något som jag gärna vill.

Har ju även fotat varje månad ( inte i början ) men från ganska tidigt ändå ( då det började synas ) så ska bli kul att ha det dokumenterat på dom sätten det går faktsikt tycker jag för jag vet aldrig om jag kommer vara gravid igen ( man kan inte ta allt för givet ) Då är det ju kul att kunna ha, sen tycker jag att om man kan bli gravid igen och blir det kunna gemföra dom olika graviditerna. Så, så tänker jag lite. Kommer även ha en person till med på förlossningen, vem vet jag inte till 100% än men jag vet att Gustav är väldigt känslig när det gäller blod och allt ( förhoppningsvis kommer det gå jätte bra ) men ut i fall att så vill jag inte reskera att ligga där själv. Så någon mer kommer nog att vara med, kanske inte i rummet hela tiden men nära till hand ifall det skulle hända något som gör att Gustav väljer att gå ut eller liknande. Jag vill vara förberedd på det värsta, så man kan lösa det där och då ifall det gör det. Sen hoppas jag ju såklart att det inte gör det och det är jag och Gustav bara där inne som får uppleva detta tillsammans. Men jag gillar att planera i förväg och helst veta långt innan vad som kommer hända, hur det kommer kännas osv osv men i detta fallet går ju inte det så får göra det på mitt sätt så gott som det går.

Det blir en del saker som ska inhandlas ändå märker jag, har tänkt åka till Ullared för att inhandla en del av detta i Jan/feb då det är lite folk. Jobbar ju fram till sista jan som det ser ut nu kommer nog jobba så länge som jag kan ändå, för att jag kommer bli så trött på att bara gå hemma haha. Men man kan ju föda för tidigt också så känns som att jag kommer nog åka i mitten på feb så man hinner spara lite pengar, känns lite tajt att hinna det nu då man inte har så mycket kvar efter jul och allt.

Har ni kanske några råd och tips på vad jag bör köpa/ inte bör köpa som jag tagit upp här? Får ni gärna tipsa mig om det :)

Skrev ju innan att jag inte mådde bra och därför inte ville blogga och det gör jag fortfarande inte. Helst hade jag velat skriva av mig, denna bloggen har jag för min egen skull för att kunna kolla tillbaka på sen. En plats där jag kan spara mina tankar, bilder, minnen, funderingar och sen om ett år gå tillbaka och läsa om och titta på. Ville som sagt börja blogga så fort jag fick reda på att jag var gravid för att kunna göra tex vecka för vecka och gemföra sen, det ångrar jag lite nu. Men just då var det inte "offentligt" att jag var gravid därför valde jag att inte börja skriva om det. Ville hålla det hemligt tills jag visste att allt var bra med bebis, ibland kunde jag även känna lite " är jag verkligen mogen för detta " känslor osv men någon stans visste jag att valet var självklart ifrån min sida och att jag aldrig skulle kunna leva med mig själv om jag tog bort barnet. Idag är jag glad över att dom hjärnspökena försvann ganska så snabbt, för jag hade ångrat mig hela livet tror jag. Även om min graviditet varit otroligt jobbig så vet jag att det kommer vara värt det, snart har jag min bebis här. 

 

Har pratat med en kompis som berättade om en som var på rutin ultraljud i vecka 38 och såg att bebis inte levde mer, jag ryser när jag tänker på det. Tänkt om det skulle hända mig, jag har föreställt mig allt med min bebis och tagit mycket väldigt självklart som man gör. Skulle man gå runt och tänka på allt som kunde/kan hända hade man blivit galen tror jag. Man tar lite för givet att allt ska gå bra och att barnet ska vara friskt osv kanske det inte alls är, vad gör man då? Hur tar man sig vidare då? Klart man älskar sitt barn oavsett vad, hur det ser ut, vilket kön eller skada det har. Man kan bara önska och hoppas att allt kommer gå bra och att bebis är frisk, hel och fin. Men ibland skrämmer dom tankarna mig, vet att jag inte borde tänka så men kan inte låta bli.

 

Tidigare har jag ju pratat en del om att jag tycker det är väldigt tråkigt att jag ser mina vänner så sällan och att det blivit så betydligt mycket mer nu sen jag blev gravid. Och jag skriver inte bara och ändå liksom inte försöker göra nått åt det, för jag har försökt flera gånger. Att säga saker som - nej för man kan ju inte göra NÅGOT när man är gravid. Och nämnt detta vid fler tal tillfällen att jag tycker det är så tråkigt och att det kunde vara kul att nån gång vara den som börjar smsa eller att man stendigt ska vara den som får höra av sig för att överhuvtaget ha nån kontakt.
Men när man sen träffar vänner och frågar lite om vad dom gjort och sådär under "tiden sen sist man sågs" eller om man vet att dom kanske varit ute eller så och får höra att det var många med och att några va nyktra. Då blir man lite ledsen och tänker, bjuder alla in sig själva när ni ska ses då eller för jag fick ju ingen frågan om det. Eller handlar verkligen allt om att jag är gravid och därför inte kan vara med och umgås längre? Om folk kan vara med och vara nykftra fast dom inte är gravid varför kan då inte jag få den frågan? Förstår inte rikrigt skillnaden mellan det, jag har en tjock mage som det bor en liten bebis i det är skillnaden.

Jag var inte den som drack alltid innan jag blev garvid heller, det var mer ovanligt att jag gjorde det kan man väl säga men då var det inget snack. Det kunde bli en del tjöt om att "kom igen, drick nu" ifrån vissa håll men aldrig att man uteslöts ifrån att bli tillfråga om man i alla fall ville vara med. För några helger sen var större delen av mitt kompis gäng ute och hade jätte kul vad det verkade som, pratade med några av dom på sms på dagen men man fick ändå inget - jaha ska du bara sitta hemma, men kom hit en sväng och tjöta om du vill. Jag kan räkna dom gånger jag fått något sånt överhuvetaget sen jag blev gravid på en hand, tycker det är lite ledsamt faktiskt. Just att jag VET att det är inget problem för andra att vara med även om dom är nyktra men jag får inte ens frågan om att vara med. Har ställt frågan till mig själv 100 tals gånger, tycker dom inte om mig mera? Vad gör jag för fel? Osv men när vi väl ses så känns det som att dom gör det, dom tycker om mig och verkar vilja umgås med mig. Varför kan dom aldrig då fråga om jag vill vara med? Varför ska jag alltid behöva vara den som smsar för att hålla kontakten? Är det så här det ska vara när man är ett gäng, att folk ska behöva känna så här? Har jag gjort så här mot någon av dom andra?

I mellan åt blir tankarna fruktansvärt jobbiga, för det slutar nästan alltid i att jag börjar gråta när jag tänker på det. Jag hatar att jag känner så här och att jag inte kan "släppa taget om det" för jag tycker inte att det är okej. Dom gångerna jag får träffa mina vänner är jätte roligt, men det är precis som att alla har bestämt sig för att det är JAG som inte vill vara med dom ändå, för hon är gravid vad ska hon här att göra. Lite så känns det som att dom kanske tänker, - vi ska ju ändå ut sen så inte så kul för dig. Eller - vi ska ju ändå dricka överhuvetaget så inte så kul för henne att vara här. Som att det är för min skull som dom inte frågar, men kan inte jag få bestämma själv om jag vill vara med eller inte, kan man någon gång få frågan om man vill vara med. Om man sitter ett gäng tillsammans så brukar det alltid komma upp vad gör han då eller hon då osv, om dom som alltså inte är med. Kan ingen då kanske tänka, ska vi fråga om hon vill komma förbi en stund och sen låta personen i fråga fatta beslutet ist för att fatta det åt personen som inte ens är där. Så tror jag nog att det kan vara, att dom tänker ibland eller inte tänker på det alls. Jag vet inte, vill inte tro att dom inte tänker det alls för det känns jätte hemskt att dom liksom inte bryr sig om dom som inte är med. Så vill nog ändå tro på det andra att dom tänker att dom inte vill fråga för att jag helt enkelt inte vill vara med dom som är så fulla, men varför skulle jag inte? Jag gjorde det innan jag blev gravid var med utan att dricka och kan göra det nu när jag är gravid.

Många tankar i huvudet idag, men det är en sån dag känner jag. Idag är en sån dag som jag vet att många ska ut på och jag kommer få se och höra hur kul dom hade och ingen kommer ens undra vad jag gjorde. För det är ingen som bryr sig egentligen, för då hade man väl fått ett sms med - hej vad ska du göra idag? eller nått. Men telefonen ligger lika tyst som alltid. Ibland kan det låta som jag får ett sms och jag blir glad och tänker, oj vem kan det vara? Upprymd av lycka och gjädje men blir lika besviken varje gång det bara är ifrån ett spel, så har sen en lång tid tillbaka haft på ljudlöst konstant. Hade egentligen lika bra kunnat stänga av mobilen helt, den enda som singer mig är mamma, pappa, syster och sambo. Det är dom jag ringer också, en del andra också men oftast får man inget svar. Men det är väl så det är helt enkelt, jag kan inte göra mer än att säga att det är fruktansvärt tråkigt. Och det vet dom om, jag har sagt det flera gånger exakt det jag skriver här, sen kanske inte jag har sagr det till alla men vet att några av dom har jag sagt det till när han/hon varit med andra och då tänker man att dom kanske tar upp det, men det är ju inte alls säkert heller. Men känns som jag tagit upp det med dom flesta att det är tråkigt detta och som sagt lagt in kommenterar som - nej jag får väl vara hemma och tråka som vanligt. För det är som sagt inte så att jag är med min sambo hela tiden, dom är medvetena om det också.

Jag är inte heller "sur" på någon av mina vänner, utan det jag tycker är att det är så HIMLA tråkigt att alltid man får vara den som hör av sig och att man nästan ALDRIG får frågan om man vill vara med när man vet att det är många som ska träffas av sina vänner.

 

Nu har jag läst och kollat runt lite här kommer bilder och lite text vet inte om man kan läsa det? Om teutonia i alla fall, färgen är inte den jag ska ha utan detta är bara hur vägen kan se ut med dom olika delarna det jag kollat på är modellen och om man ska ha fyra fasta hjul eller svängbara hjul fram.

 

Jag har verkligen hamnat i det här "typiska" gravid träsket jag läst mycket om. Jag har ALLTID gillat att göra det lätt för mig, tvättar håret tex ( det är inte alls bra för mitt hår att tvättas ofta då det blir FETT jätte fort när jag gör så ) Ibland brukar jag tvätta håret 2 gånger i veckan då är det jätte bra men det funkar ju inte riktigt när man jobbar varje dag för då vill man ju vara fräsh och absolut inte ha fett hår, är man bara hemma och inte ska träffa nån gör jag INGENTING med mig själv. Glider runt i mina mjukis, ingen bh, osminkad och oduschad. Vilket jag har kommit på att jag gör väldigt mycket nu med när jag är gravid. Jag fixar mig mer nu eftersom jag jobbar varje dag, sminkar mig ( ytters lite ) och ser alltid till att vara fräsh till jobbet. Men så fort jag kommer hem åker bh av och mjukisarna på och har kommit på mig själv med hur jävla tråkigt det är och framförallt oattratktivt. Tänkt min sambo där ligger jag med fett hår, osminkad i slapp kläder och dessutom gravid hur attraktiv är man då? Hmm.. Inte så värts faktiskt. Sen jag och min sambo blev tillsammans för lite mer än fyra år sen slutade jag bry mig så mycket om hur jag såg ut eller visade mig bland andra folk vilket har sina för och nackdelar kan jag tycka. Innan gick jag aldrig utanför dörren osminkad nu går jag ofta i mjukis osminkad och handlar liksom ganska stor skillnad kan man säga. Och jag vet om det, men jag bryr mig inte speciellt mycket om hur andra ser mig eller vad dom tycker. Jag tycker det är onödigt att "slösa" smink på att jag ska vara hemma hela dagen och inte träffa nån, varför ska jag sminka mig då. Eller ha jobbiga kläder som sitter obekvämt ingen ser mig ju ändå, jo min pojkvän ser mig hela tiden. Det har inte slått mig förens nu. Man kan ju faktiskt ha bekväma saker fast det inte behöver vara mjukis och man kanske ändå ska försöka sminka sig även om man ska ligga hemma hela dagen bara för att man blir snyggare, det blir kanske lite "roligare" att titta på. Inte bara för andra utan även för en själv att se sig i spegeln och kunna tycka man är fin även om man är slapp.

Men nu börjar magen växa allt med och jag kan fortfarande ha mina kläder nog tack vare att jag innan jag blev gravid kanske ett halvår innan hade nått mitt mål med att gå ner i vikt gick ner nästan 10 kg som jag gick upp i samband med att jag skaffade ett fast förhållande. Innan jag träffade min kille så kunde jag äta vad jag ville när jag ville hur jag ville utan att gå upp ett gram ( precis sån är han ) men sen träffade jag honom och poff 10 kg, tack ska du ha ! haha. Det var kanske något som inte syntes överdrivet mycket men det var ändå som en käftsmäll för mig och speciellt när min sambo är väldigt smal och liten var det inte jätte kul att ligga brevid honom i sängen när han hade ben som var som mina armar. Dock vet jag att han mår väldigt dåligt över att inte kunna gå upp i vikt, men alla kan. Jag var precis som han innan men tyckte det var ganska gött ändå att kunna äta chips och godis utan att det hände något så jag säger det ofta till honom att en dag säger det bara poff ( som för mig ) och så är det inte lika kul längre. För jag tyckte det var skit jobbigt att gå upp och så hade jag kommit till mitt mål och så inte långt efter det blev jag ju som sagt gravid. Har nu gått upp ca 7 kg tror jag och det är 3 månader kvar så känns okej ändå. Så kan ha mycket av mina andra kläder som fortfrande tom är lite stora, vissa jeans och sådär. Så det är kanon men vill ändå ha kläder som är "slappa men snygga" vet nån vart det finns? Eller vart man kan få tag på det, eller nån som varit/är gravid och vet vart man kan köpa lite finare gravidkläder. För inte så attraktivt att alltid se mig i dessa brallor, eller vad säger ni?

 

Många av er som är gravida kanske känner igen sig i detta inlägget, dela gärna med er av era erfarenheter vad gjorde ni? Vad borde man göra, utöver det man redan gjort? Eller ska man lägga energi på att göra nått alls? Tycker det är så viktigt att hålla ihop med sina vänner, men just nu känner jag att mina är så otroligt långt bort. Alla har fullt upp med sitt, vilket är så himla tråkigt och ska vänskapen ta slut bara för man väljer att skaffa barn? Bara för att man är själv i att bestämma sig för det och inga andra i kompisgänget gör det.. Har skrivit ner hur jag känner/ har känt i dessa frågor...

Ibland känner mig sig bara så himla ensam, idag är en sån dag. När jag var mindre var det aldrig några problem med att hitta på saker, det fanns alltid nån att vara med om man bara gick utanför dörren så kunde man leka med nån och ibland kommer jag ihåg då fick man bestämma med vissa flera veckor i för väg att den och den dagen skulle man hitta på något. Man hade liksom aldrig tråkigt, för det fanns alltid nått att göra.

Sen jag blev gravid har jag verkligen känt mig ensam, då man tydligen inte är lika rolig att umgås med längre. Jag vet inte, bara för man inte kan dricka längre kan man inte heller umgås verkar det som att vissa tror? Jag trodde faktiskt inte det skulle vara någon större skillnad, men uppenbarligen hade jag väldigt fel. Och har hört det här av flera andra som fått barn som är i min ålder, att vänner slutar höra av sig i samband med att man blir gravid. Jätte tråkigt tycker jag.

En nära vän till mig fick barn för ca 4 månader sen och jag vet att när hon var gravid så försökt jag alltid höra av mig till henne om vi skulle göra något även om jag kanske visste att hon inte kunde eller att jag skulle troligen få ett nej, så ville jag ändå höra av mig och ge henne chansen att bestämma själv ist för att jag bara skulle ta för givet att nej hon kan inte, för det är inte jätte kul att se sen på insagram eller facebook att alla är med varan av ens kompisar så har man inte ens fått frågan om man vill vara med. Ibland när jag har pratat med vänner och dom ska göra nått har jag ofta fått " kom om du vill, men kanske inte så kul för dig " sånna svar tex, då känner iaf inte jag att man är super välkommen egentligen. Att dom redan har bestämt lite att det inte kommer vara kul för mig att vara med om dom ska träffas och dricka och jag inte kan det. Då sa jag att jag är inte med er för att dricka, varken nu eller innan jag var gravid utan för att umgås så låt det vara upp till mig om jag vill eller inte, för det är just det att inte få frågan om man vill vara med. Sen kanske man inte vill eller inte kan men att man själv ska få avgöra det.

I mitt kompis gäng umgick vi inte jätte mycket om vi inte drack eller skulle göra nått, men man umgicks med vissa i vissa peridoder på dagarna också. Sen vet jag att folk har mycket med sitt eget, man ska hinna träffa killar/tjejer familj, jobba osv på veckorna men hinner inte så mycket och det är såklart att man inte kan umgås hela tiden heller. Men att alltid få vara den som hör av sig på sms eller ringer, att aldrig få frågan om man vill göra nått, det känns faktiskt i hjärtat.

Man behöver inte alltid umgås heller utan att få ett sms som " hej vad gör du, längesen hur är det " typ visar ändå nån stans att ja men hon/han tänker ändå på mig lite och vill veta hur det är och sådär. Sånt tycker jag räcker, så jag har bestämt mig att nästa gång någon i min närhet blir gravid och jag inte är det så ska jag tänka på detta. Man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad eller hur? Jag tror ingen av mina vänner hade vellat byta faktiskt. Detta kanske dom gör omedvetet? Hmm.. jag vet inte. Jag tycker ändå att jag har sagt detta både 1,2 och 3 gånger till vissa men ändå märker man ingen skillnad, så kanske bara borde släppa det och "gå vidare" skickar ofta sms och fråga vad ska du göra, eller vad gör du osv. Ringer till vissa ibland men det känns som att dom är för "upptagna" med sitt för att ens vilja bry sig. Jag vet inte, känns bara så himla trist att folk man umgåtts med så länge och så mycket helt plötligt aldrig hör av sig längre, aldrig har tid att ses, osv.

"bara" för man är gravid. Saker förändras såklart, men det för ju först när barnet kommit ut som det börjar. Men kanske då man blir "rolig" igen och folk vill ses. Börjar höra av sig igen, jag vet inte känns lite så. Som min nära vän som fick barn, hon var mycket för sig själv innan umgicks inte jätte mycket med oss var ofta hemma och sådär och jag försökte kom igen följ med, vi ska göra det och det osv. Och hon har berättat att hon också kändes sig så här i mellan åt, men att hon redan var lite "längre bort" umgicks inte så ofta med folk och sådär, vilket är tyvärtom från mig som alltid var med folk innan. Och så har det alltid varit därför det kanske känns extra hårt just nu, att vara så ensam. För jag har ALDRIG förut känt att jag inte haft nån riktigt så utan jag har ALLTID förut känt att jag har många runt om mig, rikitgt bra vänner, familj, släkt, pojkvän osv.

Jag var ute kanske 5 gånger i sommras ( inte ute, ute och festa ) utan utanför dörren då min graviditet var så jobbig med illamåendet och allt. Jag kunde knappt göra nått, det var heller ingen som frågade om jag ville göra nått. På min semster jag hade 4 veckor fick jag frågan om att göra nått kanske max 10 gånger ( tror inte ens det var så mycket men ) jag frågade massor av mina vänner vad dom skulle göra, om dom ville göra nått, hitta på nått, åka nån stans osv. Men fick svar som "har inte råd" , " ska göra det och det " osv. Kanske är det omedvetet, dom gör så det vet jag inte. Har frågat min vän om jag var sån, men fick inget riktigt svar. Jag upplevde inte det så, jag upplevde det att jag försökte jag ville visa att jag fanns där när hon hade tid. Och att hon fick välja, kanske misslyckades jag då. Jag vet inte, sanningen är kanske den att jag är så sjukt tråkig så ingen vill umgås med mig. Så kan det ju faktisk vara, men då tycker jag att man rätt och slätt kan säga det och så är det bra med det ist för att isf "låssas" vara kompisar. Ibalnd är det ju så att man tröttnar på varan, man glider ifrån varan, man växer ifrån varan. Kanske helt enkelt är detta en "bra" sak att det visar vilka som verkligen är ens vänner och vill vara ens vänner. Från och med idag, så ska jag nog sluta höra av mig till alla. Jag blir ledsen när jag tom skiver det, det känns jag vet inte. Som att jag tar avstånd, att det är mitt fel då. Men jag smsar ofta mina vänner utan att ens få svar alla gånger haha, ja ni hör ju. Därför har denna gravidetetn varit väldit jobbig jag har känt många gånger att den bara har tagit med sig massa problem och skit att allt skulle vara lättare om jag inte var det. Men idag är jag så glad att dom hjärn spökena är borta, jag längtar så efter mitt barn och jag är så lycklig över att ha en sån underbar pojkvän som jag har och familj och släkt på båda våras sida. Sen när barnet kommer, kommer det vara så mycket annat då kommer livet ta en helt annan vänding och saker som detta kommer vara "småsaker" säkert. Men just nu är det inte det, jag behöver mina vänner. Vid min sida, dom som verkligen är mina vänner. Nu, sen såklart med men framförallt nu.

Detta inlägget blev väldigt personligt men fick skriva av mig en hel del, kan hoppas att några av dom kanske läser detta och inser igen att man inte behöver alkhohol alltid för att umgås ;) och att ett sms ibland hjälper oerhört mycket. Man behöver inte alltid ses heller, för att visa att man bryr sig och finns där. Jag vill inte förlora mina vänner, men vet inte vad mer jag ska göra än det jag gjort. Kanske är sanningen helt eneklt sån att dom inte vill umgås, då kanske man lika bra kan säga det? Hur säger man det, utan att såra nån? Ja det finns nog inget fint sätt att säga det på, utan bara säga det. Sanningen svider men vara alltid längst.

Jag älskar mina vänner och vet nån stans att dom älskar mig och alltid finns där om det skulle vara något, men ibland bara ibland vill man kanske vara den som får ett sms ist för att skickar det. Ibland bara ibland vill man vara den som blir uppringd ist för den som ringer. Ibland, bara ibland vill man vara den som folk fakriskt vill umgås med utan att man själv fått vara den som bestämmer det. Ibland, bara ibland vill man det