The truth behind blue eyes

Jag hatar verkligen sånna här dagar som dessa, jag tänker för mycket. Är så sjukt uttråkad och rastlös och då finns det typ inget annat att göra än att tänka på massa skit. Som jag vet att jag egentligen inte borde lägga nån som helst enerig på, för det leder ingenstans ändå. Men ändå blir jag så fruktansvärt ledsen när man aldrig hör nått ifrån sina vänner, aldrig blir tillfråga om att göra nått tillsammans med nån. Sånna dagar som denna då man känner sig så jävla ensam bara. Ibland kan det vara bra att vara ensam det tycker jag absolut, men denna graviditeten har burit med sig så mycket som jag inte trodde. Ett väldigt långt glapp ifrån mig och mina vänner, har skrivit om det tidigare att plötlisgt kan man inte göra nått bara för man är gravid. När den ända skillnad egentligen är att man kan inte dricka, inte röka, inte äta speciella saker. Det är egentligen den ända skillnaden, men så ser dom det tydligen inte alls. Har pratat med några av mina vänner och då har detta kommit upp att vi är så himla dåliga på att höra av oss och göra saker tillsammans osv, men varje gång jag tar kontakt så är det ändå aldrig någon som kan, därför blir det lite tröttsamt att alltid behöva vara den som hör av sig till alla när man aldrig får något tillbaka. Vet inte hur många månders sen som man fick ett sms med "hej vad gör du, vill du göra nått" det är alltid jag som skickar dom smsen till folk. Vilket känns fruktansvärt tråkigt och det har jag tagit upp, men tror inte dom tar till sig det eller förstår riktigt.

Dagar som dessa som jag bara LÄNGTAR efter att min bebis ska komma, då livet kommer bli så annorlunda och fantastiskt. Att få bli mamma, känns helt sjukt. Så detta som är nu, kommer jag inte bry mig om sen för då kommer jag ha något annat att lägga ner energi och tid på. Men så tråkigt att det ska bli så här, jag tycker faktiskt det. Ibland känner jag att jag inte har någon alls och att jag får väll skaffa andra vänner. Men grejen med vänner är att dom växer inte på träd, dom gör inte det och dom vännerna jag har är sånna som alltid funnits där under en väldigt lång tid.

Som jag sagt innan vet jag att folk har ett eget liv, man hinner inte alltid ses det vet jag. Men man kan försöka göra tid iaf, man kan visa att man vill umgås men tyvärr inte kan. Brukar sysselsätta mig med saker när jag känner mig ensam, för att få tiden att gå. Men slutar oftast i att jag får panik och börjar gråta för jag blir så arg/ledsen och frustreard. Gravid hormoner kanske? Har aldrig varit sån innan, att jag blir upprörd över sånna saker men det känns mer nu jag vet inte.

Kanske är för det är sån stor skillnad mellan mig och min sambo, han har så många runt omkring sig och umgås han inte med folk, grejer han med bilar eller liknande, gör han inte det spelar han tv spel eller data spel eller kollar serie eller liknande. Han har väldigt lätt att hitta på saker, han tar bara bilen och åker hem till nån och så gör dom nått med flera andra oftast. Så är det inte riktigt i mitt "gäng" skulle inte bara kunna åka hem till någon så hej vad ska vi göra vi åker till den eller den, vi gör det eller det. Men jag önskar att det kunde vara så, att man kunde haft det så för det känns så härligt. Dom har en sån bra relation till varan, visst kunde jag vara med dom om jag ville med att hänga med 6 grabbar som kollar på tippet tillsammans, ensam tjej är inte jätte kul faktiskt och jag tror framförallt inte dom tycker att det är speciellt kul att ha mig där heller. Inte när dom gör sånna saker iaf, var ute med dom för 2-3 helger sen och var på en resaurang/pub här ute och käkade, spelade biljard och umgicks vilket var jätte kul faktiskt. Jag drack alkoholfri öl och hade en rolig helg för en gång skull. Förra helgen var jag hemma hos Noomie och hade det super skoj tillsammans med ALLA vännerna, det blev nästan lite för många när det var så många 17 pers var vi så man hann liksom bara prata med dom som var precis brevid än. Men alla säger alltid det när vi väl ses att det är så tråkigt att vi ses så sellan osv, men känns inte som att faktiskt nån gör nått åt det ändå. Utan alla tycker samma sak men ingen tar tag i det, jag försöker hela tiden känns det som att höra av mig till alla. Men när man inte får nått gensvar tillbaka blir det ganska tråkigt att vara den som alltid hör av sig och FÖRSÖKER hitta på roliga saker man kan göra tillsammans men som slutar med att ingen kan eller har råd med.. Jätte tråkigt faktiskt.

Kanske helt enkelt borde sluta höra av mig och lägga bollen hos dom? Har sagt det till mig själv väldigt många gånger men det blir ändå alltid att jag känner mig så dålig som inte skickar nått eller hör av mig och det slutar med att jag gör det ändå.

Jag har verkligen hamnat i det här "typiska" gravid träsket jag läst mycket om. Jag har ALLTID gillat att göra det lätt för mig, tvättar håret tex ( det är inte alls bra för mitt hår att tvättas ofta då det blir FETT jätte fort när jag gör så ) Ibland brukar jag tvätta håret 2 gånger i veckan då är det jätte bra men det funkar ju inte riktigt när man jobbar varje dag för då vill man ju vara fräsh och absolut inte ha fett hår, är man bara hemma och inte ska träffa nån gör jag INGENTING med mig själv. Glider runt i mina mjukis, ingen bh, osminkad och oduschad. Vilket jag har kommit på att jag gör väldigt mycket nu med när jag är gravid. Jag fixar mig mer nu eftersom jag jobbar varje dag, sminkar mig ( ytters lite ) och ser alltid till att vara fräsh till jobbet. Men så fort jag kommer hem åker bh av och mjukisarna på och har kommit på mig själv med hur jävla tråkigt det är och framförallt oattratktivt. Tänkt min sambo där ligger jag med fett hår, osminkad i slapp kläder och dessutom gravid hur attraktiv är man då? Hmm.. Inte så värts faktiskt. Sen jag och min sambo blev tillsammans för lite mer än fyra år sen slutade jag bry mig så mycket om hur jag såg ut eller visade mig bland andra folk vilket har sina för och nackdelar kan jag tycka. Innan gick jag aldrig utanför dörren osminkad nu går jag ofta i mjukis osminkad och handlar liksom ganska stor skillnad kan man säga. Och jag vet om det, men jag bryr mig inte speciellt mycket om hur andra ser mig eller vad dom tycker. Jag tycker det är onödigt att "slösa" smink på att jag ska vara hemma hela dagen och inte träffa nån, varför ska jag sminka mig då. Eller ha jobbiga kläder som sitter obekvämt ingen ser mig ju ändå, jo min pojkvän ser mig hela tiden. Det har inte slått mig förens nu. Man kan ju faktiskt ha bekväma saker fast det inte behöver vara mjukis och man kanske ändå ska försöka sminka sig även om man ska ligga hemma hela dagen bara för att man blir snyggare, det blir kanske lite "roligare" att titta på. Inte bara för andra utan även för en själv att se sig i spegeln och kunna tycka man är fin även om man är slapp.

Men nu börjar magen växa allt med och jag kan fortfarande ha mina kläder nog tack vare att jag innan jag blev gravid kanske ett halvår innan hade nått mitt mål med att gå ner i vikt gick ner nästan 10 kg som jag gick upp i samband med att jag skaffade ett fast förhållande. Innan jag träffade min kille så kunde jag äta vad jag ville när jag ville hur jag ville utan att gå upp ett gram ( precis sån är han ) men sen träffade jag honom och poff 10 kg, tack ska du ha ! haha. Det var kanske något som inte syntes överdrivet mycket men det var ändå som en käftsmäll för mig och speciellt när min sambo är väldigt smal och liten var det inte jätte kul att ligga brevid honom i sängen när han hade ben som var som mina armar. Dock vet jag att han mår väldigt dåligt över att inte kunna gå upp i vikt, men alla kan. Jag var precis som han innan men tyckte det var ganska gött ändå att kunna äta chips och godis utan att det hände något så jag säger det ofta till honom att en dag säger det bara poff ( som för mig ) och så är det inte lika kul längre. För jag tyckte det var skit jobbigt att gå upp och så hade jag kommit till mitt mål och så inte långt efter det blev jag ju som sagt gravid. Har nu gått upp ca 7 kg tror jag och det är 3 månader kvar så känns okej ändå. Så kan ha mycket av mina andra kläder som fortfrande tom är lite stora, vissa jeans och sådär. Så det är kanon men vill ändå ha kläder som är "slappa men snygga" vet nån vart det finns? Eller vart man kan få tag på det, eller nån som varit/är gravid och vet vart man kan köpa lite finare gravidkläder. För inte så attraktivt att alltid se mig i dessa brallor, eller vad säger ni?

 

Har ju varit väldigt dålig på allt när det gäller bloggen, så då kör vi allt på en och samma dag? Haha, nej men tänkte slänga upp en dagens outfit bild faktiskt. Det var ju sjukt längesen. Så såhär ser jag ut idag

 

Något jag kan störa mig väldigt mycket på är folk som blir så himla bra på kort men som kanske inte är lika fina i verkligheten. Asså att man typ blir snyggare på kort än vad man egentligen är, varför är det så? Jag tycker själv att jag aldrig blir bra på bild jag trivs mycket bättre bakom kameran än framför, så är det bara. Och kan aldrig ta fina "så här ser jag ut idag" bilder. Som jag ser många av mina vänner lägger upp på instagram ( nu menar jag inte att dom är fula i verkligheten, verkligen inte! ) Kanske kunde misstolkas annars, utan det var mer en reflektion för att jag inte kan ta bra bilder på mig själv. Men åter igen till det första, att många bilder jag ser på personer man tänker herregud så jävla snygg så ser man personen i fråga i verkligheten och tänker, är det samma person? Varför blir det, eller är det så. Borde man inte vara lika snygg i verkligheten som på bilden eller jag fattar inte. Har dom speciella appar som gör dom snyggare eller är dom helt enkelt sjukt bra på att fota sig själv i så snygga vinklar. Jag vet inte hur vissa lyckas, för det är lite samma ämne som jag har både dessa med att jag inte kan ta fina "så här ser jag ut idag" bilder på mig själv och att folk blir så sjukt snygga på kort men inte är det i verkligheten.

När jag kollar min instagram tex så ser jag många som lägger upp bilder på sig själva JÄTTE fina bilder, jag lyckas aldrig få fina bilder ( och jag ska ändå vara fotograf haha pinsamt ! ) därför lägger jag sällan upp bilder. Om jag någon gång gör iording mig vilket är väldigt, väldigt sällan då jag knappt går ut längre. Men iaf tycker att jag ser okej ut och ska ta bild typ, så blir det ju inte alls lika snyggt på bild som det är i verkligheten. Tycker oftast att det blir mycket fulare. Jag tycker att när jag själv tycker att jag ser bra ut och skulle kunna ta bild och lägga upp blir det aldrig bra bilder men när jag då kanske inte är så iording gjord och ska ta nån bild då kan dom bli skit bra ibland. Hur sjuk är inte det? Jag fattar inte.. Varför kan det bli så. Någon som har svar? För det är något jag verkligen kan störa mig på och jag vill kunna visa bilder i bloggen på typ mig själv då eftersom den handlar om mig haha. Nä men ah visa lite bilder och sådär för vem orkar läsa bara massa text? Oftast ingen, man vill blanda med lite fina bilder också och kunna lägga upp bilder på sig själv kanske, dagen outfit osv. Någon som har svar till mig?

Såg att jag inte alls hade varit duktig med att lägga upp vecka för vecka bilder ju, nä nu får jag lite dåligt samvete ! Vill kunna gå tillbaka sen och titta på bilderna ju. Så från och med MÅNDAG när jag går in i vecka 28 ska jag fram tills förlossningen lägga upp lite finare bilder och skriva vad som händer i den veckan. Tänkte man kunde varje söndag även skriva en "resume" om veckan som varit har det stämmt in, hur har jag mått osv. Skulle ni tycka det var kul att läsa?

 

Här är magen i vecka 27 (26+0) vet inte om man ser någon större skillnad ifrån tidigare vecka? Vad tycker ni?

Mamman:
Du kan känna att det spänner alltmer i magen allteftersom livmodern växer. Trycket mot blåsan ökar och ofta störs sömnen av att du måste gå upp och kissa. Kanske sover du oroligt, och drömmer mer än vanligt. Mellan fjärde och sjunde månaden brukar sexlusten öka hos en del kvinnor. Det kan bl a bero på att mer blod cirkulerar i kroppen - hjärtat pumpar 20 procent mer blod än normalt. Den ökade blodmängden gör könsorganen extra känsliga för stimulans. För andra fungerar sexlivet inte alls. Men behovet av närhet och ömhet brukar vara lika stort som tidigare - eller större.

Barnet:
Det börjar bli trångt inne i livmodern. Barnet väger ungefär ett kilo – som ett mjölkpaket. Det kan öppna ögonen och se sig om, även om det inte finns så mycket att titta på inne i magen. Om förlossningen skulle sätta igång under den här veckan har barnet goda chanser att överleva, det kan andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk. Lungorna mognar allt mer - varje dag i magen gör stor skillnad för barnets mognad och förbättrar dess chanser att överleva om det skulle födas för tidigt.

Har varit sjuk hela veckan och haft det ganska hektiskt med jobb ifrån veckan innan, bilder som ska skicka till kunder, skicka efter, nästa, nästa, nästa så den tid jag har spenderat vid datan har varit till att sitta med bilder KONSTANT och eftersom jag varit sjuk så har jag fått ta små break när jag kunnat och då har jag bara legat halvt död på soffan så inte haft ork eller tid till att blogga alls faktiskt, men tänkte jag skulle lägga upp föresenad mag bild ifrån vecka 27 ( tar alltid bild när jag går in i ny vecka, med mobilen så den tänkte jag visa er och skriva lite om vad som händer denna veckan ) nu är ju den dock snart slut och på måndag går jag in i vecka 28 då ska jag ta studiobilder igen, har gjort det två gånger tidigare. När man ändå har tillgång till studio så kan man ju passa på eller hur? Och jag ska ta varje månad nu fram tills det är dags kul att ha sen. För kroppen kommer ju faktiskt aldrig bli vad den varit efter man fått barn, tror jag.

Ibland känner jag mig så sjukt "hjälplös" kanske fel typ av uttryck? Jag vill säga eller skrika saker och ting men väljer att vara tyst ändå för att det blir bekvämt så, det blir lättast så. Och jag blir så arg på mig själv ibland att jag gör så, jag borde inte det och jag vill det inte ändå fortsätter jag att göra det, varför? När jag ska jag skita i konsekvenserna av mina handlingar och tänka på mig själv ist och hur jag mår, göra det som blir bäst för mig ist för alla andra. Vill vara stark, vill stå på mig. Det är lätt att säga, för andra ( jag har jätte lätt att tycka för andra också och säga hur jag tycker dom ska göra i olika sitvationen ) men ingen sits är den andra lik och varje människa är unik så ingen kan vara den andra lik heller. Bara för att en person tar något bra kanske en annan som är "lik" den på andra plan eller i sättet inte alls reagerar samma, för alla är vi olika. 

 

En dag ska jag vara stak för mig själv !

Hej och välkommen måndag och ny vecka även ny vecka för graviditeten. Idag går jag in i vecka 26 ( 25+0 ) och i denna veckan händer detta

 

Nu utvecklar fostret sina lungor. Det tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. Fostret kan nu öppna och stänga sina ögon. Ytteröronen är helt färdiga.

Längden är nu cirka 35 centimeter och vikten är 800 till 900 gram.

Just nu sitter jag och väntar på min andra fotografering, har haft en redan idag. Och nu väntar jag alltså på att min andra ska komma, skönt att ha på förmiddagen på lördag faktiskt, brukade lägga många på söndagen innan men så skönt att ha en dag där man är helt ledig faktiskt, så vilken dag föredrar man oftast bäst? jo söndagen såklart, inga måsten det gillar jag.

 

så har lagt upp det så nu att jag jobbar mån-lör men fotar mest måndag, tisdag och lördagar, då jag tar in bokningar för att slippa vata i vägen. Har ju min studio hos mina föräldrar och förmiddagen på lördag brukar vara bra tid för dom att kunna göra nått annat och måndag och tisdag är mamma sen ( pappa jobbar borta hela veckan ) så då slipper hon störas av att jag har kunder hemma. Kan ta torsdagar ibland ovkså men onsdag och fredag brukar jag ha till att sitta med bilder ev eller så är jag ledig då. Ganska skönt att kunna vara det ibland ovkså. Händer dock sällan, då jag sitter med andra grejer då som erbjudande och liknade :) 

 

nu låter det som det kommer någon här, så dags att gå och öppna dörren :) 

Grattis älskling 

 

En försenad mag bild ifrån vecka 25

 

Ännu en kaotiskt dag på jobbet, helt slut känns som jag jobbat ett dubbel pass och så har jag bara varit där i 5 timmar. Verkligen mycket idag, som tar på kraterns speciellt nu när man är gravid, tålamodet är inte riktigt vad det brukar vara. Hade tänk passa på att hälsa på min syster och min systerdotter Wilma känns som det var evigheter sen men vi sågs en stund i förra helgen, men inte det här umgås på riktigt. Men hade redan hunnit ner till färjan då min syster ringde upp och så var Wilma inte helt 100 dom hade ringt från hennes förskola så kanske var lika bra ändå. Skönt att bara vara hemma och varva ner ibland ovkså, igår budade Gustav på en ny bil som han faktiskt vann så nu blir det till att försöka sälja av en av våra andra bilar fort, och när jag slutat jobba den andra. Så vi kommer bara ha en bil sen när bebis kommer, då det är alldeles för dyrt med två. Gustav jobbar ju ute på öarna där vi bor så skulle jag behövs bil får jag köra honom till jobbet eller om han cyklar, bata onödigt med två känner jag. Kostar alldeles för mycket. Då får man vara lite rikare än vi om man ska kunna ha det, känner jag. Sparar hellre dom till annat, nu är färjan framme så dags att köra av, hörs senare ! Puss

 

 nu ser min mage ser ut så här i v 24, går inte att dölja längre 

 

Just nu väntar jag på en familj ifrån Göteborg som ska komma och ta lite fina kort :) Här ser ni en del av min studio ( som är mitt gamla rum jag hade hos mina föräldrar ) nu knackar det på dörren, hörs sen

 

Många av er som är gravida kanske känner igen sig i detta inlägget, dela gärna med er av era erfarenheter vad gjorde ni? Vad borde man göra, utöver det man redan gjort? Eller ska man lägga energi på att göra nått alls? Tycker det är så viktigt att hålla ihop med sina vänner, men just nu känner jag att mina är så otroligt långt bort. Alla har fullt upp med sitt, vilket är så himla tråkigt och ska vänskapen ta slut bara för man väljer att skaffa barn? Bara för att man är själv i att bestämma sig för det och inga andra i kompisgänget gör det.. Har skrivit ner hur jag känner/ har känt i dessa frågor...

Ibland känner mig sig bara så himla ensam, idag är en sån dag. När jag var mindre var det aldrig några problem med att hitta på saker, det fanns alltid nån att vara med om man bara gick utanför dörren så kunde man leka med nån och ibland kommer jag ihåg då fick man bestämma med vissa flera veckor i för väg att den och den dagen skulle man hitta på något. Man hade liksom aldrig tråkigt, för det fanns alltid nått att göra.

Sen jag blev gravid har jag verkligen känt mig ensam, då man tydligen inte är lika rolig att umgås med längre. Jag vet inte, bara för man inte kan dricka längre kan man inte heller umgås verkar det som att vissa tror? Jag trodde faktiskt inte det skulle vara någon större skillnad, men uppenbarligen hade jag väldigt fel. Och har hört det här av flera andra som fått barn som är i min ålder, att vänner slutar höra av sig i samband med att man blir gravid. Jätte tråkigt tycker jag.

En nära vän till mig fick barn för ca 4 månader sen och jag vet att när hon var gravid så försökt jag alltid höra av mig till henne om vi skulle göra något även om jag kanske visste att hon inte kunde eller att jag skulle troligen få ett nej, så ville jag ändå höra av mig och ge henne chansen att bestämma själv ist för att jag bara skulle ta för givet att nej hon kan inte, för det är inte jätte kul att se sen på insagram eller facebook att alla är med varan av ens kompisar så har man inte ens fått frågan om man vill vara med. Ibland när jag har pratat med vänner och dom ska göra nått har jag ofta fått " kom om du vill, men kanske inte så kul för dig " sånna svar tex, då känner iaf inte jag att man är super välkommen egentligen. Att dom redan har bestämt lite att det inte kommer vara kul för mig att vara med om dom ska träffas och dricka och jag inte kan det. Då sa jag att jag är inte med er för att dricka, varken nu eller innan jag var gravid utan för att umgås så låt det vara upp till mig om jag vill eller inte, för det är just det att inte få frågan om man vill vara med. Sen kanske man inte vill eller inte kan men att man själv ska få avgöra det.

I mitt kompis gäng umgick vi inte jätte mycket om vi inte drack eller skulle göra nått, men man umgicks med vissa i vissa peridoder på dagarna också. Sen vet jag att folk har mycket med sitt eget, man ska hinna träffa killar/tjejer familj, jobba osv på veckorna men hinner inte så mycket och det är såklart att man inte kan umgås hela tiden heller. Men att alltid få vara den som hör av sig på sms eller ringer, att aldrig få frågan om man vill göra nått, det känns faktiskt i hjärtat.

Man behöver inte alltid umgås heller utan att få ett sms som " hej vad gör du, längesen hur är det " typ visar ändå nån stans att ja men hon/han tänker ändå på mig lite och vill veta hur det är och sådär. Sånt tycker jag räcker, så jag har bestämt mig att nästa gång någon i min närhet blir gravid och jag inte är det så ska jag tänka på detta. Man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad eller hur? Jag tror ingen av mina vänner hade vellat byta faktiskt. Detta kanske dom gör omedvetet? Hmm.. jag vet inte. Jag tycker ändå att jag har sagt detta både 1,2 och 3 gånger till vissa men ändå märker man ingen skillnad, så kanske bara borde släppa det och "gå vidare" skickar ofta sms och fråga vad ska du göra, eller vad gör du osv. Ringer till vissa ibland men det känns som att dom är för "upptagna" med sitt för att ens vilja bry sig. Jag vet inte, känns bara så himla trist att folk man umgåtts med så länge och så mycket helt plötligt aldrig hör av sig längre, aldrig har tid att ses, osv.

"bara" för man är gravid. Saker förändras såklart, men det för ju först när barnet kommit ut som det börjar. Men kanske då man blir "rolig" igen och folk vill ses. Börjar höra av sig igen, jag vet inte känns lite så. Som min nära vän som fick barn, hon var mycket för sig själv innan umgicks inte jätte mycket med oss var ofta hemma och sådär och jag försökte kom igen följ med, vi ska göra det och det osv. Och hon har berättat att hon också kändes sig så här i mellan åt, men att hon redan var lite "längre bort" umgicks inte så ofta med folk och sådär, vilket är tyvärtom från mig som alltid var med folk innan. Och så har det alltid varit därför det kanske känns extra hårt just nu, att vara så ensam. För jag har ALDRIG förut känt att jag inte haft nån riktigt så utan jag har ALLTID förut känt att jag har många runt om mig, rikitgt bra vänner, familj, släkt, pojkvän osv.

Jag var ute kanske 5 gånger i sommras ( inte ute, ute och festa ) utan utanför dörren då min graviditet var så jobbig med illamåendet och allt. Jag kunde knappt göra nått, det var heller ingen som frågade om jag ville göra nått. På min semster jag hade 4 veckor fick jag frågan om att göra nått kanske max 10 gånger ( tror inte ens det var så mycket men ) jag frågade massor av mina vänner vad dom skulle göra, om dom ville göra nått, hitta på nått, åka nån stans osv. Men fick svar som "har inte råd" , " ska göra det och det " osv. Kanske är det omedvetet, dom gör så det vet jag inte. Har frågat min vän om jag var sån, men fick inget riktigt svar. Jag upplevde inte det så, jag upplevde det att jag försökte jag ville visa att jag fanns där när hon hade tid. Och att hon fick välja, kanske misslyckades jag då. Jag vet inte, sanningen är kanske den att jag är så sjukt tråkig så ingen vill umgås med mig. Så kan det ju faktisk vara, men då tycker jag att man rätt och slätt kan säga det och så är det bra med det ist för att isf "låssas" vara kompisar. Ibalnd är det ju så att man tröttnar på varan, man glider ifrån varan, man växer ifrån varan. Kanske helt enkelt är detta en "bra" sak att det visar vilka som verkligen är ens vänner och vill vara ens vänner. Från och med idag, så ska jag nog sluta höra av mig till alla. Jag blir ledsen när jag tom skiver det, det känns jag vet inte. Som att jag tar avstånd, att det är mitt fel då. Men jag smsar ofta mina vänner utan att ens få svar alla gånger haha, ja ni hör ju. Därför har denna gravidetetn varit väldit jobbig jag har känt många gånger att den bara har tagit med sig massa problem och skit att allt skulle vara lättare om jag inte var det. Men idag är jag så glad att dom hjärn spökena är borta, jag längtar så efter mitt barn och jag är så lycklig över att ha en sån underbar pojkvän som jag har och familj och släkt på båda våras sida. Sen när barnet kommer, kommer det vara så mycket annat då kommer livet ta en helt annan vänding och saker som detta kommer vara "småsaker" säkert. Men just nu är det inte det, jag behöver mina vänner. Vid min sida, dom som verkligen är mina vänner. Nu, sen såklart med men framförallt nu.

Detta inlägget blev väldigt personligt men fick skriva av mig en hel del, kan hoppas att några av dom kanske läser detta och inser igen att man inte behöver alkhohol alltid för att umgås ;) och att ett sms ibland hjälper oerhört mycket. Man behöver inte alltid ses heller, för att visa att man bryr sig och finns där. Jag vill inte förlora mina vänner, men vet inte vad mer jag ska göra än det jag gjort. Kanske är sanningen helt eneklt sån att dom inte vill umgås, då kanske man lika bra kan säga det? Hur säger man det, utan att såra nån? Ja det finns nog inget fint sätt att säga det på, utan bara säga det. Sanningen svider men vara alltid längst.

Jag älskar mina vänner och vet nån stans att dom älskar mig och alltid finns där om det skulle vara något, men ibland bara ibland vill man kanske vara den som får ett sms ist för att skickar det. Ibland bara ibland vill man vara den som blir uppringd ist för den som ringer. Ibland, bara ibland vill man vara den som folk fakriskt vill umgås med utan att man själv fått vara den som bestämmer det. Ibland, bara ibland vill man det

Hej, idag har jag inte gjort mer än att vara hos mormor hela dagen nästan. Vaknade och gjorde mig iordning för att åka hem till mamma och pappa för att hinna ta bilder på magen innan vi skulle iväg, så Patrik kom hem och hjälpte mig med det. Tog lite nya kort på min syster dotter Wilma också för att ha till julerbjudande sen. Så det gjorde jag innan sen åkte vi och handlade jag och min syster för att sedan åka hem till mormor. Hon fick detta av oss i juklapp att vi skulle göra nått men inte blivit av innan pga olika anledningar, men bättre sent än aldrig ;) så det var himla mysigt och trevligt att vara där och mysa hela dagen.

 

Gustav va inne och tittade på ny bil idag, men det blev ingen. Tur kände jag, kommer behöva ny bil sen när bebis kommer men ingen stress och först kan vi försöka sälja dom vi redan har tycker jag :) fotografering imorgon klockan 10. Daga att sova, natti

Detta var dagen jag fick reda på att jag var gravid, idag är det 2013-01-11 och jag är i vecka 23 (22+4)
Som ni kanske märkt på bloggen har en kategori tillkommit och det är graviditet och det kanske många förstår nu redan varför, jo jag är ju som sagt gravid och har nu tänkt att dela med mig min resa som varit fram tills nu och som kommer vara fram tills förlossningen. En ny kategori och en ny handling i denna bloggen än vad den haft innan.

Eftersom vi bor på en ö och rycktet sprider sig ganska fort ( vilket jag märkte i sommras ) så spred sig även detta som en "löpeld" över öarna, då alla visste om det men ingen "vågade" fråga. Eftersom jag inte hade gått ut med det "officielt" och var inte ute speciellt mycket så folk kunde fråga heller, så blev det att ingen riktigt visste om det var sant eller inte.

Jag märkte att folk började lägga till en på instagrm och sånt där för att "snoka" och se om jag hade lagt upp nått eller inte, då jag är privat där så måste man ju be om att få följa mig vilket var lite "kul" att folk började göra och jag tror inte det var bara slumpen utan att folk var nyfikna. Vilket jag vet att jag själv också hade varit men när det handlar om en själv blir man lite mer ( jaha ) än när man gör det själv, Haha !Hade inte tänkt att lägga upp någonting om det men efter ultraljudet kunde jag inte hålla mig längre och la ut på både instagrm och facebook och då blev det "officielt" helt plötsligt vilket kändes lite konstigt faktiskt, det blev så verkligt helt plötsligt. Men sjukt kul också att inte "dölja" det utan vara mer öppen med det. Har aldrig döljt det heller på det sättet, utan har varit att jag valt ha större kläder så det tex inte syns och sådär. Men har folk frågat har jag ju inte sagt nej vadå? haha. Utan sagt ja såklart.

Hade tänkt börja blogga lite mer om det också, då det är en del av mig nu och mitt liv och därför börja med lite "vecka för vecka" skriva när jag går in i ny vecka, lite tips och råd. Mina egna tankar och funderingar kring allting och sådär. Vad tror ni om det?

Har varit hemma både igår och idag, har inte varit riktigt bra så valde att "ta igen" mig känt ända sen förra veckan att jag inte mått så bra men ändå gjort valet att gå och jobba för det brukar oftas bli bättre när man väl kommit upp ur sängen, någon fler än jag som känner så? Kommer ihåg ibland när man jobbade oregebunda tider eller gick i skolan att man " åh nej vad jag känner mig kass idag, tar bort mig från jobb eller sjukanmäler mig ifrån skolan " och sen famåt 10-11 tiden var man hur pigg som helst och blev nästan sur på sig själv för att man gjorde valet att vara hemma och i jobb fallet förlorande pengar för en arbetsdag och skolan att man kom efter en massa och fick frånvaro såklart. Därför försöker jag undvika att vara hemma så mycket som möjligt, det gör väl dom flesta människor tror jag för det blir faktiskt ganska segt ibland att bara vara hemma också, kan jag tycka.

Men under dessa dagar har jag iaf fått gjort en hel del på andra jobb fronten snart skickat iväg alla bilder jag hade till kunder och suttit med det, vilket var nog en 10 st kunder som skulle ha sina bilder. Väldigt mycket nu, så det känns ändå skönt att man fått gjort någon nytta när man ändå är hemma. Och som ni ser har bloggen blivit snyggare, den är under uppbyggnad ännu men på god väg. Alltid roligare att blogga när den är snygg, det blir faktiskt roligare på nått sätt.

Idag har jag som sagt hunnit med en del, skickat till massa kunder ringt lite samtal och sådär. Även hunnit göra lunch till sambon förut vilken lyx kan har när jag ändå är hemma tycker jag att man faktiskt kan anstränga sig lite när han är och sliter nere på sitt jobb. Handlat och fyllt kyl och frys med nya grejer, fixat med tvätt och disk och lite sånt små plock som är så himla tråkigt men måste göras. Jag har det ju ganska bra ändå när jag jobbar vid datan att under tiden bilder sparas ner kan jag inte göra så mycket annat än att vänta för att ta tag i nästa steg och det tar oftast ganska lång tid att spara ner bilderna ( 30-90 min ) och då kan man ist för att sitta och glo på skärmen, vika tvätt, plocka in och ut ur diskamaskinen osv. Så får oftast gjort mycket sånt när jag jobbar unde tiden jag väntar på att saker och ting ska bli klara.

Ikväll ska vi till Gustavs mormor som fyller 80 år nästa tisdag, då ska större delen av hans släkt vara där på hans mammas sida vilken är den sidan jag träffats minst och vi har ändå varit tillsammans i över 4 år. Men i min familj och släkt träffas vi väldigt mycket och har alltid gjort men det verkar inte vara riktigt samma här, vad jag förstått på dessa åren som vi levt tillsammans nu. Jag kan åka till min farmor och mormor utan att ringa, eller ringa dom ofta och prata och sådär. Inte rikrigt samma här, men det kanske är för att han är kille och jag tjej också jag vet inte? Vad tror ni att det beror på? Är det samma i era förhållanden? :)

Har haft en del att göra nu när jag haft erbjudande ute och folk tar bilder innan julen då det är en bra julklapp att ge bort eller göra julkort på. I tisdags var det fullt ös i studion och började med att ha detta Charmtrollet på besök