Vissa dagar är jobbigare än andra

Jag hatar verkligen sånna här dagar som dessa, jag tänker för mycket. Är så sjukt uttråkad och rastlös och då finns det typ inget annat att göra än att tänka på massa skit. Som jag vet att jag egentligen inte borde lägga nån som helst enerig på, för det leder ingenstans ändå. Men ändå blir jag så fruktansvärt ledsen när man aldrig hör nått ifrån sina vänner, aldrig blir tillfråga om att göra nått tillsammans med nån. Sånna dagar som denna då man känner sig så jävla ensam bara. Ibland kan det vara bra att vara ensam det tycker jag absolut, men denna graviditeten har burit med sig så mycket som jag inte trodde. Ett väldigt långt glapp ifrån mig och mina vänner, har skrivit om det tidigare att plötlisgt kan man inte göra nått bara för man är gravid. När den ända skillnad egentligen är att man kan inte dricka, inte röka, inte äta speciella saker. Det är egentligen den ända skillnaden, men så ser dom det tydligen inte alls. Har pratat med några av mina vänner och då har detta kommit upp att vi är så himla dåliga på att höra av oss och göra saker tillsammans osv, men varje gång jag tar kontakt så är det ändå aldrig någon som kan, därför blir det lite tröttsamt att alltid behöva vara den som hör av sig till alla när man aldrig får något tillbaka. Vet inte hur många månders sen som man fick ett sms med "hej vad gör du, vill du göra nått" det är alltid jag som skickar dom smsen till folk. Vilket känns fruktansvärt tråkigt och det har jag tagit upp, men tror inte dom tar till sig det eller förstår riktigt.

Dagar som dessa som jag bara LÄNGTAR efter att min bebis ska komma, då livet kommer bli så annorlunda och fantastiskt. Att få bli mamma, känns helt sjukt. Så detta som är nu, kommer jag inte bry mig om sen för då kommer jag ha något annat att lägga ner energi och tid på. Men så tråkigt att det ska bli så här, jag tycker faktiskt det. Ibland känner jag att jag inte har någon alls och att jag får väll skaffa andra vänner. Men grejen med vänner är att dom växer inte på träd, dom gör inte det och dom vännerna jag har är sånna som alltid funnits där under en väldigt lång tid.

Som jag sagt innan vet jag att folk har ett eget liv, man hinner inte alltid ses det vet jag. Men man kan försöka göra tid iaf, man kan visa att man vill umgås men tyvärr inte kan. Brukar sysselsätta mig med saker när jag känner mig ensam, för att få tiden att gå. Men slutar oftast i att jag får panik och börjar gråta för jag blir så arg/ledsen och frustreard. Gravid hormoner kanske? Har aldrig varit sån innan, att jag blir upprörd över sånna saker men det känns mer nu jag vet inte.

Kanske är för det är sån stor skillnad mellan mig och min sambo, han har så många runt omkring sig och umgås han inte med folk, grejer han med bilar eller liknande, gör han inte det spelar han tv spel eller data spel eller kollar serie eller liknande. Han har väldigt lätt att hitta på saker, han tar bara bilen och åker hem till nån och så gör dom nått med flera andra oftast. Så är det inte riktigt i mitt "gäng" skulle inte bara kunna åka hem till någon så hej vad ska vi göra vi åker till den eller den, vi gör det eller det. Men jag önskar att det kunde vara så, att man kunde haft det så för det känns så härligt. Dom har en sån bra relation till varan, visst kunde jag vara med dom om jag ville med att hänga med 6 grabbar som kollar på tippet tillsammans, ensam tjej är inte jätte kul faktiskt och jag tror framförallt inte dom tycker att det är speciellt kul att ha mig där heller. Inte när dom gör sånna saker iaf, var ute med dom för 2-3 helger sen och var på en resaurang/pub här ute och käkade, spelade biljard och umgicks vilket var jätte kul faktiskt. Jag drack alkoholfri öl och hade en rolig helg för en gång skull. Förra helgen var jag hemma hos Noomie och hade det super skoj tillsammans med ALLA vännerna, det blev nästan lite för många när det var så många 17 pers var vi så man hann liksom bara prata med dom som var precis brevid än. Men alla säger alltid det när vi väl ses att det är så tråkigt att vi ses så sellan osv, men känns inte som att faktiskt nån gör nått åt det ändå. Utan alla tycker samma sak men ingen tar tag i det, jag försöker hela tiden känns det som att höra av mig till alla. Men när man inte får nått gensvar tillbaka blir det ganska tråkigt att vara den som alltid hör av sig och FÖRSÖKER hitta på roliga saker man kan göra tillsammans men som slutar med att ingen kan eller har råd med.. Jätte tråkigt faktiskt.

Kanske helt enkelt borde sluta höra av mig och lägga bollen hos dom? Har sagt det till mig själv väldigt många gånger men det blir ändå alltid att jag känner mig så dålig som inte skickar nått eller hör av mig och det slutar med att jag gör det ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback