Från hjärtat

Jag älskar att vara mamma, min prins är det absolut bästa som hänt mig. Hur jobbigt det än kan vara i vissa stunder, så väger dom bra stunderna över så mycket mer. Det är ingen dans på rosor, det är ingen som sagt att det ska vara lätt och det är det inte. Men det spelar liksom ingen roll. Allt som betyder något är han och att han mår bra, att han får äta och sova. Det är skit jobbigt att vara trött och inte få sova ordentligt men vad gör det om 100 år? Jag ser på min son som ligger på mitt bröst och jag har aldrig sätt något vackrare, han är helt perfekt. Så välskapt och fin, jag ser både mig och Gustav i honom. Detta är något vi skapat tillsammans, det finaste på jorden. Vårt barn, jag är mamma. jag kan inte riktigt förstå det, kan inte riktigt ta in att det är min egen lilla bebis, att jag är mamma och kommer alltid att vara det. Ingenting annat känns lika viktigt länge, bara han mår bra så löser sig allt.
 
saknar dock mina vänner, att få umgås med folk. Så tråkigt att det är denna tiden nu, måste vara ända nackdelen med att föda i början på året att alla är snoriga och eftersom han är så känsligt när han är för tidigt född så vill vi inte utsätta han för några onödiga risker. Försöker hålla kontakten och höra av mig så mycket jag hinner och kan, men väldigt sällan man får ens svar tillbaka så ja dom är väll också upptagna. Lika tråkigt nu som innan, att jag inte kan umgås med dom. Då dom betyder väldigt mycket för mig och jag vill dela detta med dom. Så tråkigt att jag inte kan det, många av dom är som sagt snoriga .. Dumma årstid. Men snart kommer jag kunna umgås med både dom och mina mamma kompisar som jag väntar på ska föda nu ( som var beräknade samtigt som mig ) sen vi kom hem är det 2 av mina kompisar som varit här och två av gustavs, men hade 3 st som var på sjukhuset och hälskade på också. Känns som att folk typ inte vill "tränga" sig på men vad gör vi om dagarna ? Ammar, sover, byter och så om igen haha, så det är inte direkt något som stör. Ibland kan vissa dagar vara jobbigare än andra, och man är sjukt trött men då säger man det tänker jag. Jag hoppas inte mina vänner känner så, tycker jag varit ganska klar med att jag gärna umgås. 
 
Nu nu vakna en av prinsarna och det var inte den lilla ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback