The truth behind blue eyes

Blir väldigt irriterad över personalen på sjukhuset, vi sond matade ju Ture till en början och först körde jag med amnings nappen men slutade med det sen och han tog bröstet bra vad jag vill minnas. Dom gav han napp väldigt myckey ( jag nästan aldrig ) dom sa aldrig till mig att " fortaätter du mer amnings nappen kommer han nog inte ta bröstet den " vilket är precis det som hänt, han tar inte bröstet alls. Vilket jag tycker är jätte tråkigt. Vi tog amnings vikt utan amnings napp och han fick i sig kanske 2 ml och med amnings nappen typ 12 ml men tycker dom borde sagt att kämpa på med bröst ist så han tar det för det kommer bli svårt sen eller nått. Nu är bröstet för litet för honom han förstår inte hur han ska greppa och blir jätte frustrerad när han inte "hittar nått" och börjar bara skrika så ingen av oss orkar öva på det riktigt. Men jag menar dom vet hur hur det funkar, hur ska jag veta det liksom? Det var väldigt många sånna saker som jag är väldigt irriterad på som dom kunde sagt och sparat en himla massa ork, energi och framför allt tid och underlättande för honom. Åhh blir arg bara jag tänker på det, samma med att han spydde så mycket. Jag tänker inte på stt han ska rapas då dom aldrig nämnt det och vi aldrig gjort det. Vet ju att små barn ska det men tänkte det kanske man gör senare eller helt ärligt så tänkte jag inte alls på det, men vet ju det som sagt. När han spytt många gånger och hållt på en tid så frågar någon det, jag satt som ett frågetecken efter det började jag och kräkningen slutade. Hur svårt hade det varit att säga ifrån början? Gaahh.. Hur upplevde ni er sjukhusets efter förlossningen?